Mina
flesta trädgårdstankar ägnar jag åt växter. Jag tittar på rabatterna och
funderar över vad det är som saknas och vad jag skulle vilja ta bort. Ta
rabatterna vid gräsgången till exempel. Jag planerade dem förra hösten, som en
lösning på tre problem: det man såg från den nedsänkta uteplatsen nedanför
köksfönstret var osammanhängande och ganska trist, det saknades något som knöt
ihop diademrabatten med resten av trädgården och det såg plottrigt ut när man
tittade från innergårdens sittplats. Jag hade gjort kardinalfelet att titta på
rabatterna en och en samtidigt som vissa kom till bara för att jag hade lite
kul växter jag ville placera någonstans.
 |
| De tre blickpunkterna och de nya rabatterna (lila). De streckade linjerna är den gamla rabattkanten. |
Lösningen
blev att skapa ett rabattsystem som kantade först grönsakslandet på båda sidor
om ingången, sedan rabatten kring korkträdet och den rabatt som var närmast den
nedsänkta uteplatsen. Rabatterna fick ett gemensamt tema som började med
påskliljor/tulpaner och sedan följdes upp av perenner. På det sättet fick vi
ett sammanhang oavsett varifrån man tittade.
 |
| Det är olika sorters Miscanthus vid sidan om ingången till grönsakslandet och det till höger är mycket mindre. Ska dela det ena nästa år så att de blir lika stora. Frågan är om jag vill ha det stora eller lilla? |
När
man kommer ut från pergolan tittar man rakt fram mot grönsakslandet och ser då två Miscantusgräs på ömse sidor av ingången. Rabatterna framför den låga häcken
(förut bergssalvia men nu utbytt till härdigare lavendel) är nästan
spegelbilder av varandra, även om den högra är bredare än den vänstra.
Sitter
man istället på den nedsänkta uteplatsen tittar man på tre nivåer av återkommande
blommor. De syns bäst på våren med alla lökar. Så här års är det tredje nivån
dold bakom buskarna. Jag är inte helt nöjd med hur det ser ut nu – en del av de
fröförökade växterna har inte tagit sig och det är lite trist och överblommat.
Jag har lagt till en del testperenner, bland annat Anisisop, Agastache och srandveronica och
får se hur de kommer tillbaks i vår. Min plan är att planera Geranium Rozanne,
som jag har på andra ställen i trädgården och som blommar fortfarande. Den är
härligt blå och fin tillsammans med anisisopen. Jag har också satt Echinacea Magnus som påstås vara lättodlad och nu
hoppas jag att jag har gett den tillräckligt med dränering för att den ska komma
igen. Annars har vår trädgård varit en veritabel kyrkogård för Echinacea*.
 |
| Och så här blir det när tulpanerna blommar - jag har valt sorter kända för att komma igen. |
Från
gården formar de nya rabattkanterna en snyggare gräsgång bort mot rundeln
samtidigt som man får ett återkommande tema från vänster till höger. Jag ska
plantera fler tulpaner i rabatterna vid grönsakslandet för att göra en brygga
mellan de närmare rabattera och tulpanerna under äppleträdet.
En
typisk miss jag gjorde när jag planerade rabatterna var att glömma att det är
mycket skuggigare på västsidan om korkträdet (höger på bilden). Till och med lökarna kommer lite senare där och perennerna som blommar efter trädet slagit ut blir ännu senare i förhållande till de andra delarna av rabatterna. Det är en påminnelse om att verkligheten
oftast är mycket mer varierad än pappret man ritar på. Titta på offentliga
planteringar så kommer du att se hur ofta även proffsen glömmer detta. Det
blir extra tydligt med dagens stora sjok av enstaka arter, där vissa exemplar
har hamnat helt rätt medan andra vantrivs i för mycket sol eller skugga.
