För oss är trädgården en plats där vi vill berätta vår egen historia, skapa vår egen miljö och kunna röra oss utan tanke på vad förbipasserande tycker. Därför vill vi ha en visuell barriär – en häck.
När vi flyttade hit var trädgården omgiven av en vintergrön massa från 70-talet. På spetsen hade den vuxit mer än sex meter (se bild) och kändes som en samling gråmurror i vintermörkret. På långsidan hade den kapats ett par år tidigare på ca två meters höjd. Eftersom barrträd inte skjuter nya uppåtriktade skott gav den mist sagt ett stympat intryck.
Vi lät en arborist gå lös; det mesta kapades, en del friserades och sedan körde han en stubbfräs. Vi fick plötsligt fyra meter yta längs hela den långa kanten (40 m) och en oändlig rymd av insyn.
 |
| Blommande eldtornshäck i Dalby |
 |
| Bär på eldtorn i Ängelholm |
Vi satte en häck – eldtorn. Vi hade eldtorn i vår förra trädgård i Dalby och visste att man kan göra en så kallad fedge (en blandning av fence/staket och hedge/häck). Det innebär att man använder stöd för att få t ex en klätterväxt att skapa en häck. Eldtorn är så pass stark att den klarar sig utan stöd efter ett par år, men till en början behöver man något att binda den mot. Till skillnad från vanlig häckklippning så kapar man bara hela grenar medan man flätar in de andra. Det innebär, när det gäller eldtorn, att man kan njuta av både den ymniga blomningen och den stora mängden bär (vi blandade röda, gula och orange). Vi tänkte oss också att vi här i det havsnära Ängelholm skulle få njuta av att eldtorn är vintergrön i gynnsamma lägen (det var den oftast inte i Dalby).
Vi bedrog oss. Kapitalt. Tredje året, just när vi förväntade oss att häcken skulle skjuta fart på riktigt, dog den. Redan vintern 2009 gick hårt åt plantorna, och 2010 tog det liv som var kvar. Det var kanske inte bara de hårda vintrarna – vi såg att plantorna hade rotat sig dåligt trots att vi hade förberett ett dike med allsköns växtgodis. Med sorg i hjärtat fick vi börja om igen.
Denna gång valde vi Amelanchier (häggmispel). Den är tålig, härdig och har fina vårblommor. A. spicata har inte lika fina höstfärger som t ex A. laevis, men vi ville ha ett mer buskliknande växtsätt. Planen är att få till en smal, hög trädridå, som vi inte häckklipper utan beskär genom att kapa de äldsta (eller felriktade) slanorna. Vi vill därför att den ska skjuta nya grenar från basen (som en buske). Vi får se vad som händer. Just nu ska den börja sin tredje säsong och vi hoppas att den äntligen ska ta fart…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar