Vägen genom trädgården

Vi fortsätter resan genom trädgården via gångarna (se även förra inlägget och Julie Moir Messervy). De leder till de olika slutpunkterna och på vägen kan man göra olika val. Hur man konstruerar en gång påverkar både takt och vad man gör på vägen. En bredare gång med slät yta tillåter att man går i bredd och att man kan röra sig fort. Gångarna på framsidan är sådana, där ska man snabbt kunna ta sig till soptunnor eller cykelstället. 

Gången på framsidan har samma bredd även åt trädgårdshållet, mot pergolan. Detta skapar en enhetlig känsla på framsidan. Samtidigt finns där en schackrutig rabatt som kan få en att stanna upp och en sittplats som visar att man kan stanna en stund redan här, om man vill.

Runt dammen kan man välja den lite äventyrligare gången där man går på egen hand. Där är det smalt och dammens strand når ända fram. Framåt sommaren är det dessutom uppvuxet och man får delvis bana sig fram mellan växterna. Vill man röra sig snabbare går man på den stenlagda sidan och vill man ha en utmaning provar man trampstenarna.

Mitt på baksidan finns gräsmattan som avslutas i gräsgången som går till rundeln. Detta är en lättpromenerad gång, men används mest av personer som är nyfikna på vad som händer i det växtliga hörnet. Väl där kan man välja äppleträdsgången, som med sina enstaka plattor för en väldigt nära växterna – speciellt framåt sensommaren då gången knappt syns.

 Vill man ha en lite snabbare väg går man till rundeln. Rabatterna på utsidan av rundeln byter karaktär under varvet och för den växtintresserade är detta ett sätt att studera detaljerna.

Kommer man från terrassen ut i trädgården kan man välja olika håll. Man kan gå till någon av uteplatserna, grönsakslandet, växthuset eller undersöka de delar av trädgården som inte riktigt syns; växthörnet med rundeln eller dammen. 

Gången mot dammen är ett trädgårdsinslag i sig. Förut var detta en knepig plats – tomten är trekantig och just här är trädgården som smalast (om man räknar bort framsidan) och vägen nära huset. Jag ville behålla fokus inne i vår trädgård och det behövdes då något som var tillräckligt distraherande för att man inte skulle fästa blicken utåt. Gången är i ljus sten, ringlar sig, och döljer delvis det som kommer sedan – blir du nyfiken?

Början på resan

Julie Moir Messervy är en landskapsarkitekt som har en ovanligt filosofisk inställning till hur man kan lära sig om och utforma trädgårdar (se t ex ”Gardens by Design” av Noel Kingsbury). En av hennes idéer är att man kan se trädgården som en resa. ”The Journey” är en metafor som hjälper en att skapa en intressant helhet från olika delar av en utemiljö. Hon tar upp tre nyckelaspekter av resan: början/slutet, hastigheten och de val man kan göra på vägen. Man kan tänka sig att en person som kommer på besök upplever trädgården ungefär som en resa, man tar sig igenom trädgården på något sätt oavsett om man går runt eller bara tittar på den. Genom att tänka på trädgården som en resa kan man vara med och påverka hur trädgården läses av besökaren.

En kruka vid trappan där allt kan börja

Ta början/ slutet, till exempel. Finns det sådana punkter? Och vilka är de? Kanske finns det flera olika ställen man kan börja, beroende på om man kommer inifrån huset eller från gatan. Viket intryck vill du att besökaren ska få? Vilka frågor eller vilken nyfikenhet vill du väcka?

Tidig vår är det mest färg från de små
påskäggen i prydnadsapeln.
Buxbomen och krukorna markerar
huvudingången, men nog dras ögat
till pergolan?

 Hos oss är framsidan en av startpunkterna. Den består av en gång framför huset med rabatter på sidorna och har flera funktioner. Det är en transportsträcka till garaget/cykelförrådet, till soptunnorna/komposten och till brevlådan. Där finns också den kortaste vägen från trottoaren till trappan framför huvudingången; en mer formell inramning kantad av en låg buxbomhäck. Trappan har en Magnolia stellata på vardera sidan. Vi har planeterat flera karaktärsstarka småträd för att ha något av intresse vid varje tid på året och som ett löfte om vad som kan finnas bakom huset.

Sommar

Höst

För att komma vidare från framsidan måste man antingen ta vägen genom dörren i muren eller genom pergolan som finns vid slutet av huset. Medan dörren fanns där när vi kom, så är pergolan ett medvetet tillskott just för att skapa skillnad mellan startpunkten och resten av trädgården. Den är en markering att här börjar det mer privata – även om vi ännu inte har insynsskydd runt hela.

Dörren med kompassrosen leder in till trädgården

Jag återkommer med en fortsatt vandring…