Framsidan

Vårt hus ligger parallellt med vägen, fem meter in. Mellan huset och garaget/cykelskjulet är det mest en transportsträcka, men en som användes varje dag. Denna sida är i skugga halva året och halva dagen resten av tiden. Samtidigt är jorden torr på sommaren och blir en lervälling på vintern. Vi bestämde oss för att ta bort den smala gången av stenplattor och ersätta dem med en grusgång.

Så här såg det ut från början

Vi tog också bort gräsmattan för att få en 2,5 meter bred rabatt längs med gatan. Eftersom man går snabbt när man passerar, behöver rabatten vara lätttolkad. Det har vi löst genom att göra en ganska enhetlig matrixplantering, dvs samma arter återkommer hela tiden. Den ska också vara kul året runt – vi ser den ju så ofta.

 Man ser ca en fjärdedel av matrixplanteringen i vänstra hörnet. De röda bladen är en törel, Euphorbia dulcis - Chamelon, som frösår sig lagom mycket. Längst bort vid spaljen är skuggsittplatsen.

 Buskar och träd är valda för att skapa intresse under flera säsonger. Där finns Rhododendron mollis och luteus (doftande knallgula/orange blommor och vackra höstfärger), Prunus sargentii (rött bladutspring, rosa blommor och rödorange höstblad och vacker mörkglänsande stam), prydnadsaplar (Professor sprenger, doftande äppleblommor/rödorange frukter och Red sentinel också doftande rosavita blommor och knallröda frukter). Vi har ett papegojträd Parrotia persica som ska få tufsiga blommor innan bladen kommer (men inte än, trots att trädet måste vara en sju år vid det här laget). Höstbladen får en lustig blandning av gult, rosa, lila och rött.

Smällspirean är närmast och det orange bakom är en löfällande rododendron.

Hm, listan blir nog för lång, men jag måste också nämna en visserligen ganska vanlig buske men som är en absolut favorit när det gäller platsvärda buskar: Smällspirean Physocarpus opulifolius Diable D´or (har flera namn). På våren kommer de mörkröda bladen med en gyllene mitt som gradvis mörknar. Busken är helt mörkröd/purpurfärgad när de vita blommorna lyser som kontrast på sommaren. Fröställningarna är rödbruna och sedan kommer de knallröda höstfärgerna. Sedan har busken ett gracilt fontänlikt bladverk med mörkbrun bark som flagnar i ljusa strimmor. Mmm. Det kommer dessutom nya varianter nästa varje år för tillfället, med olika bladfärger.



Lupiner i olika nyanser frösår sig vid papegojträdet (jag tar bort de jag inte vill ha).



 Bland perennerna finns ett par primadonnor, som tulpaner, irisar och lupiner. Resten är små trotjänare - eller snälla saker som trivs och är trevliga under lång tid (daggkåpa - Alchemilla vulgaris, rödbladig revsuga - ajuga reptans artropupurea , kungsnejlikrot- Geum coccineum, gulbladig mattram, låga höstastrar…)

Till höger om ytterdörren när man går ut från huset finns en liten uteplats, avskärmad från vägen. Tanken är att skärmen ska kläs in med klätterväxter, men odlingsbetingelserna är en utmaning här och klätterhortensian har bara växt en meter på tre år. Uteplatsen används i stort sett bara riktigt varma sommardagar då detta är den enda svala platsen. Av någon orsak blåser det nästan alltid här och det lär dröja mycket länge innan träden vi planterat hjälper till att ge lä, men de där få varma dagarna är det underbart med den svala brisen.

Brunnera "Jack frost" klarar den torra jorden vid huset eftersom rabatten ligger i skugga nästan hela dagen.

 Eftersom det verkade så skuggigt och blött här när vi flyttade hit (en riktigt regnig vinter var det) så försökte vi anlägga en mossträdgård och en skuggrabatt vid uteplatsen. Rabatten fungerade bra (tåliga saker som klarar blåsten) men mossan ville inte alls. Som tur är ger den schackrutiga stenläggningen något att titta på i alla fall, men i år ska jag försöka hitta någon litet som trivs (fetknopp? trampnarv?). Vi har försökt med cyklamen, blåsippor och munkhätta, men uppenbarligen är det alldeles för soligt och torrt på sommaren (trots att vi har lagt på mull).

Och vad fick vi med oss?

Resan till Tuijas växter i Blekinge var kanske i tidigaste laget, det var fortfarande en del växter som inte kommit in och nästan inga hade blad. Men vi fick med oss vår Stephanandra (som kostade bara 46 kronor – det mesta annat var ganska dyrt) och en trevlig liten Thalictrum (aklejruta) ichangense 'Evening Star' som ska vara krypande och ha mörka blad (bilderna är från Terra Nova).

Där fanns många Thalictrum och jag har länge letat efter en med extra stora blommor som jag inte kom ihåg namnet på där (men nu vet jag att det är chelidonii). Nu fick jag med mig Thalictrum reniforme istället som verkar snarlik (stora blommor på en 80 cm hög planta). Det ska bli spännande att se om jag lyckas få den att trivas.

Han-som-lagar-maten hittade en Orixia japonica variegata, en buske som odlas för de doftande och variegerade bladen. Bladen är fortfarande bara knoppar, men de luktar redan. Det är inte en buske jag vet så mycket om, men efter lite studier på nätet får jag en känsla av att den blir finast i vandrande skugga. Vi har tänkt sätta den vid ”baksidan” av sittplatsen vid dammen, där rabatten ska bli fylld av doft.

När vi planerade dammen insåg jag att rabatten som ligger närmast huset, bakom sittplatsen, kommer i skymundan. När man närmar sig dammen så tittar man genast åt det hållet, och kanske på rabatterna på andra sidan, men rabatten närmast huset glömmer man liksom bort. Och inte tittar man så mycket på den när man sitter framför heller. Lösningen blev att fokusera på doftande växter som väcker nyfikenhet och som märks även när man tittar åt ett annat håll. Rabatten är alldeles ny, så vi vet inte hur det kommer att fungera (och den är bara delvis planterad). Vad jag funderar på just nu är om Orixian luktar för mycket och om den passar ihop med de andra dofterna. Jag har aldrig tänkt så innan: att dofter behöver passa ihop precis som bladverk eller färger. Det är kul!

Något annat jag upptäckte när jag kolla upp busken på nätet var att det fanns en specialplantskola till, bra ett par kilometer från Tuijas växter! Fruktansvärt retligt, det lär dröja innan vi har vägarna åt det hållet igen. Men om du är intresserad så heter den Hornsjöns plantskola. När man är i krokarna av Karlshamn kan man också ta kontakt med Egnérs växter, som har en hel del exotiska saker (ganska billigt dessutom). Kommer man från Skåne kan man också passera Isgrannatorps trädgård som har ett fantastiskt urval av fina gräs och bambu, men just nu verkar hemsidan ligga nere.

Rundeln

Så här såg det ut när vi började

Rundeln ligger i en av trekantens hörn. Eftersom sneda linjer lätt uppfattas som oroande, strävar jag efter att minska trekantigheten och försöker skapa strukturer som gör att man inte omedelbart tänker på hörnen. När man går ut på terrassen möts man därför av en halvrund yta (kantad av diademrabatten) som delvis tar uppmärksamheten från hörnet. Vi har satt en sydbok (Notofagus antarctica) och en pagodkornell (Cornus controversa variegata) som kommer att skärma av vägen mot rundeln, samtidigt som man kan ana det som finns bakom. Vi får en plats som är lite hemlig och som kan vara annorlunda.

I rundelshörnet är det mera åt det vilda hållet. Höga perenner med många små blommor dominerar – utom i mitten där själva rundeln ligger, som i en glänta. Rundeln är en krans av först Crocus tommasianus, sedan en explosion av små röda och gula blomor för att avslutas med olika kärleksört (Sedum Matrona m fl.). När man kommer dit går man ett varv på grusgången och tittar utåt och sedan blir det oftast en varv till när vi tittar in på ringen. Det här är inte en plats man stannar på, i alla fall inte ännu. Kanske gör vi en mycket enkel sittplats under hemlockgranen när häcken växt upp. Just nu är det så nära den öppna tomtgränsen att ingen av oss vill sitta där, men ibland längtar jag efter att kunna stanna upp och njuta av allt surr och fjäilsfladder som växtvalet lockar dit. 

Krokusarna har blivit fler för varje år - utom i år. Konkurrens eller för kallt?

På håll är småblommor diskreta - står man närmare lyser det av rött och gult.

Kärleksörtens vinterståndare är fina ända fram till våren

Jag har i flera år jobbat på att sprida växterna i ytterkanterna för att få en mer enhetlig plantering. Då blir det tydligt (igen) precis hur stor skillnad det är på verkligheten och ritbordet. Till exempel flyttade jag Chionodoxa (vårstjärna) förra året. Det gick bra så till vida att det nu finns flera hoppingivande ruggar också längs med kaprifolhäcken mot grannen. Men inte blommar de samtidigt som de solbelysta lökarna ett par meter bort! Det går bättre med den fantastiska blåa höstastern Aster laevis Calliope, som blir nästan två meter hög och som har hela växtsäsongen på sig att växa ikapp. Den blommar sist av allt i det hörnet och skimrar i flera veckor. Det sammanfaller med att sydbokens många små blad blir gula i en vacker kontrast mot det blå.

Astern är det blåa i översta vänstra hörnet

Växtresa

Vi planerar att åka till Tuijas växter, en plantskola som har legat på önskelistan ett bra tag. De tar in mängder av udda växter och jag har tillbringat lyckliga stunder med att leta reda på information om en rad nya bekantskaper. Och detta trots att jag är ganska nördig och känner till de flesta arter som kan odlas i Sverige när det gäller buskar och lövfällande träd.

Det har krävt en hel del övertalande för att han-som-lagar-maten ska vilja följa med de fjorton milen dit, men nu ska det bli av och jag känner mig som min yngsta när hon ska åka på tivoli. (Medan hon antagligen skulle tycka det var lika hemskt om vi bytte plats som jag).

Jag trillade över plantskolan när jag letade efter Stephanandra tankae, en buske som vi köpte på Örtagården (utanför Kristianstad) när de fortfarande sålde buskar/träd för sådär en tio år sedan. När vi flyttade från Dalby tog jag sticklingar, som alla rotade sig. Men jag lyckades ta död på dem över vintern. Om de var mer köldkänsliga än jag anat (busken har inte haft några problem) eller om jag helt enkelt missade att vattna dem när solen kom på vårvintern (jag har tagit död på mycket på det sättet) vet jag inte. Men busken är för bra för sin undanskymda tillvaro i udda plantskolor, så här är en beskrivning:

        Den har ett roligt formade blad som kommer som små tillknycklade servetter på våren. På sommaren har den skyar av vita små blommor, som inte gör så mycket väsen av sig men som är trivsamt skira.

Förväxla den inte med S. crispa som är mycket mindra och har mindre blad

Till hösten får bladen fina färger (från rosa-gula till röda, beroende på) och på vintern har man mahognyglänsande grenar med sick-sack form där bladen suttit.

I kanten syns en fröställning på Eryngium giganteum

Man beskär den genom att glesa ut en av tre grenar efter blomningen så att den kan behålla sig fina fontänliknande form. Den har mig veterligt inga dåliga sidor (dvs har varit inte varit sjuk eller sprungit iväg genom rotskott). Det är ingen primadonna (utom möjligtvis på hösten), men är perfekt att ha vid en gång där man traskar förbi litet snabbt alla tider på året.
    Givetvis kommer vi att komma hem med fler roliga saker, undrar var vi sk sätta dem :-)