Rundeln

Så här såg det ut när vi började

Rundeln ligger i en av trekantens hörn. Eftersom sneda linjer lätt uppfattas som oroande, strävar jag efter att minska trekantigheten och försöker skapa strukturer som gör att man inte omedelbart tänker på hörnen. När man går ut på terrassen möts man därför av en halvrund yta (kantad av diademrabatten) som delvis tar uppmärksamheten från hörnet. Vi har satt en sydbok (Notofagus antarctica) och en pagodkornell (Cornus controversa variegata) som kommer att skärma av vägen mot rundeln, samtidigt som man kan ana det som finns bakom. Vi får en plats som är lite hemlig och som kan vara annorlunda.

I rundelshörnet är det mera åt det vilda hållet. Höga perenner med många små blommor dominerar – utom i mitten där själva rundeln ligger, som i en glänta. Rundeln är en krans av först Crocus tommasianus, sedan en explosion av små röda och gula blomor för att avslutas med olika kärleksört (Sedum Matrona m fl.). När man kommer dit går man ett varv på grusgången och tittar utåt och sedan blir det oftast en varv till när vi tittar in på ringen. Det här är inte en plats man stannar på, i alla fall inte ännu. Kanske gör vi en mycket enkel sittplats under hemlockgranen när häcken växt upp. Just nu är det så nära den öppna tomtgränsen att ingen av oss vill sitta där, men ibland längtar jag efter att kunna stanna upp och njuta av allt surr och fjäilsfladder som växtvalet lockar dit. 

Krokusarna har blivit fler för varje år - utom i år. Konkurrens eller för kallt?

På håll är småblommor diskreta - står man närmare lyser det av rött och gult.

Kärleksörtens vinterståndare är fina ända fram till våren

Jag har i flera år jobbat på att sprida växterna i ytterkanterna för att få en mer enhetlig plantering. Då blir det tydligt (igen) precis hur stor skillnad det är på verkligheten och ritbordet. Till exempel flyttade jag Chionodoxa (vårstjärna) förra året. Det gick bra så till vida att det nu finns flera hoppingivande ruggar också längs med kaprifolhäcken mot grannen. Men inte blommar de samtidigt som de solbelysta lökarna ett par meter bort! Det går bättre med den fantastiska blåa höstastern Aster laevis Calliope, som blir nästan två meter hög och som har hela växtsäsongen på sig att växa ikapp. Den blommar sist av allt i det hörnet och skimrar i flera veckor. Det sammanfaller med att sydbokens många små blad blir gula i en vacker kontrast mot det blå.

Astern är det blåa i översta vänstra hörnet