Misstag

Det första man borde tänka på när man planerar en trädgård är hur den ska användas. Vi, liksom de flesta barnfamiljer, tyckte att vi behövde en gräsyta till allehanda lekar. Jag tycker sedan länge att gräsmattan är överreklamerad och brukar hävda att den har mycket kort tid när den fungerar för till exempel bollspel. Barnen behöver inte vara så jättestora innan ytan är för liten och de får hitta platser utanför tomten för att kunna spela ”på riktigt”. (Jag har föresten en utmärkt idé för hur man kan göra en lekgräsplan till en vacker del i en lite mer rektangulär trädgård. Tanken bygger på en vy från Kew Gardens (botanisk trädgård, London) där man ramar in ytan med träd och buskar så att man får något trevligt varje del av året och leker med perspektiv för att det ska se längre ut. Hör av dig om du är intresserad så kan jag lägga ut den här).

Vi har en fotbollsplan två hus bort och tänkte därför att det skulle räcka med en gräsmatta stor nog för ett kubbspel. Vi gjorde den största ovalen som fick plats i spetsen på trekanten. Ovalformen tolkas som en liggande cirkel (sedd från den bred sidan) och ser därför större ut. Här finns också det stora äppelklätterträdet med gungor, lagom träd till en hängmatts, och lite senare kom även studsmattan dit, längst ut på spetsen. Jättebra, tänkte vi och barnen protesterade inte.

En gulbladig Catalpa binoides står vid ingången

Jag planerade rabatter kring ovalen och här gjorde jag det första misstaget: jag tänkte mig att man läste av dem samtidigt. Typiskt skrivbordsmisstag. I verkligheten ser man aldrig hela ytan samtidigt, inte ens från huset eftersom den ena sidan ligger precis under fönstren.














De senaste kalla vintrarna har gått hårt bambun, även om den ännu lever

 

Det andra misstaget var att gräsmattan aldrig lyckades fungera som lekplan. Visst, det har spelats ett antal omgångar kubb (på mitt initiativ) och badmintonnätet användes flitigt flera dagar när det var nytt, men totalt sett var det inte många timmar. Barnen menade dels att gräsmattan var för ojämn, dels att äppelträdets störde. Det föll äpplen från mitten av sommaren ända fram till fallfrukten. Jag tror att det dessutom handlade om själva omgivningen. På baksidan (där gräsplanen är något mindre och även där ganska ojämn) har det lekts många fler timmar än jag hade anat att så pass stora tjejer skulle ha lust till. Där är det sol större delen av dagen, huset tornar inte upp sig så som det känns vid spetsen och rabatterna är vänligt öppna. Vid spetsen är det mer skugga, gator på två sidor, mer instängt utan att vara skyddat.

Finast har primulorna varit, uppdragna från frön köpta på Barnhaven primroses (rekommenderas starkt).

Studsmattan har använts i perioder, mest av den minsta och hennes kompisar. En sommar hade vi tak av tyg, som ett lusthus, och då hängde även de större där ett tag. Men totalt sett tycker jag nog att studsmattor ger väldigt lite tillbaka med tanke på hur mycket plats de tar och hur fula de är. Förra året hoppade de inte alls och vi hade tänkt göra oss av med den, men nu har den plötsligt blivit poppis igen. Precis när vi hade hoppats att de nya fågelholkarna vid sidan om skulle fyllas av myggätande småfåglar! Så den får vara kvar i sommar också.

Stigen går vidare mot baksidan

Problemet med planteringarna var uppenbar när man gick trädgårdspromenad. Man började i andra änden av trädgården och såg sig omkring, och när man sedan kom till ovalen gick det snabbt och ibland gick man inte ens hela vägen runt. Vi hade alltså en stor bit av trädgården där bara äppleträdet och studsmattan användes.

Då gällde det att ha något som var tillräckligt kul för att man skulle gå hit även om det var mörkare, något som kunde få vara litet eftersom vi hoppas en gång få en frodig vägg mot gatorna. Vi behövde distraheras från känslan av att huset lutar sig över en genom något som oemotståndligt drar blickarna till sig.

Svaret blev en damm.

(Mer om den senare)