Äntligen
har vårbruket kommit igång. Det är härligt att kratta bort de sista
vinterståndarna, ta bort nyvakna ogräs och sedan sprida barkmull över
rabatterna. Man kanske inte kan säga att det är vackert i sig. Det är långt
mellan blommorna och tufsorna av nedklippta perenner är inte så upplyftande.
Nej, det som är trevligt är dels att det ser så ovanligt välstädat ut, dels att
det är ett tydligt tecken på att våren är på väg. Nu ligger trädgården i
startgroparna för ännu ett år av inte helt förutsägbara färger och former.
 |
| Den lille gargoylen tittar ut från sin färdiga rabatt mot barkmullpåsarna på andra sidan gräsmattan |
Jag tycker alltid att det är svårt att
bestämma när det är dags att sätta igång vårrensningen. Helst vill man att
frosten ska ha gått ur marken men samtidigt ska inte lökarna ha kommit upp. Om
det är fruset kan man inta dra upp ogräsen. Jag funderar på om marken blir för
kall utan sina löv och växtrester – kan man verkligen ta bort det täcket innan
frosten försvunnit? Samtidigt finns det de som säger att om tjälen inte gått ur
jorden så hålls den kvar av att man lägger barkmull på. Det verkar ju vara
faktorer som går rakt emot varandra: om växtresterna isolerar för att frosten
inte ska tränga ned så måste de isolera så att solvärmen inte når ner heller.
Alltså borde barkmullen, som nästan är svart, vara bättre. Den tar i alla fall
upp solvärmen mer effektivt än ljusbruna växtrester.
 |
| Den snirkliga gången syns bättre nu än någon annan gång på året |
I
år har det varit ovanligt svårt att bestämma sig för när det är dags, eftersom
lökarna satt igång medan marken fortfarande är frusen en bit ned. Men nu när
tulpanbladen kommer så är det bråttom. Det blir ett himla pill när man ska
undvika att få någon mull innanför tulpanbladen. Dessutom tror jag att nu när
kylan varat så länge så kommer allt att explodera med värmen och regnet. Jag
försöker hinna med minst en rabatt om dagen och kom riktigt långt i helgen. Nu
är jag på den sista sidan – framsidan av huset. Rabatterna där ligger norr om
huset och är skuggade en stor del av dagen så här års. I den skuggigaste delen
är det fortfarande fruset ett par centimeter ned.
 |
| Färdigmulchat på en sida |
I
Sverige är det inte så många som lägger ut organiskt material på rabatterna.
Jag kan inte ens komma på vad man säger på svenska när man menar ”mulch”.
Engelsmännen pratar mycket om detta och diskuterar olika material. Grundidén är
att ”mata jorden”, tillföra organiskt material för att förbättra jordstrukturen
och i vissa fall dessutom gödsla den. Har man ett tjockare lager, mellan 5 och
7 cm, fungerar den också för att hålla borta ogräset. Jag brukar inte lägga på
så mycket, dels för att det blir dyrt, dels för att det också hindrar önskade
självsådder från att gro. Jag använder barkmull. Det fungerar bra till både
lerjordar och sandjordar (sägs det, jag har aldrig haft sandjord själv så jag
har ingen egen erfarenhet av det). Markorganismerna bryter (och drar, när det
gäller större djur som maskar) ned det organiska materialet i marken. Efter ett
par år av regelbunden ”mulching” blir jorden lucker och lättarbetad och
växterna klarar sig bra utan annat gödsel. (Det är inte barkmullen som gödslar,
utan den näring som redan finns i marken blir tillgänglig för växterna när
marken blir lucker.)
