Klara, färdiga...

Äntligen har vårbruket kommit igång. Det är härligt att kratta bort de sista vinterståndarna, ta bort nyvakna ogräs och sedan sprida barkmull över rabatterna. Man kanske inte kan säga att det är vackert i sig. Det är långt mellan blommorna och tufsorna av nedklippta perenner är inte så upplyftande. Nej, det som är trevligt är dels att det ser så ovanligt välstädat ut, dels att det är ett tydligt tecken på att våren är på väg. Nu ligger trädgården i startgroparna för ännu ett år av inte helt förutsägbara färger och former.

Den lille gargoylen tittar ut från sin färdiga rabatt mot barkmullpåsarna på andra sidan gräsmattan

 Jag tycker alltid att det är svårt att bestämma när det är dags att sätta igång vårrensningen. Helst vill man att frosten ska ha gått ur marken men samtidigt ska inte lökarna ha kommit upp. Om det är fruset kan man inta dra upp ogräsen. Jag funderar på om marken blir för kall utan sina löv och växtrester – kan man verkligen ta bort det täcket innan frosten försvunnit? Samtidigt finns det de som säger att om tjälen inte gått ur jorden så hålls den kvar av att man lägger barkmull på. Det verkar ju vara faktorer som går rakt emot varandra: om växtresterna isolerar för att frosten inte ska tränga ned så måste de isolera så att solvärmen inte når ner heller. Alltså borde barkmullen, som nästan är svart, vara bättre. Den tar i alla fall upp solvärmen mer effektivt än ljusbruna växtrester.  

Den snirkliga gången syns bättre nu än någon annan gång på året

I år har det varit ovanligt svårt att bestämma sig för när det är dags, eftersom lökarna satt igång medan marken fortfarande är frusen en bit ned. Men nu när tulpanbladen kommer så är det bråttom. Det blir ett himla pill när man ska undvika att få någon mull innanför tulpanbladen. Dessutom tror jag att nu när kylan varat så länge så kommer allt att explodera med värmen och regnet. Jag försöker hinna med minst en rabatt om dagen och kom riktigt långt i helgen. Nu är jag på den sista sidan – framsidan av huset. Rabatterna där ligger norr om huset och är skuggade en stor del av dagen så här års. I den skuggigaste delen är det fortfarande fruset ett par centimeter ned.

Färdigmulchat på en sida

I Sverige är det inte så många som lägger ut organiskt material på rabatterna. Jag kan inte ens komma på vad man säger på svenska när man menar ”mulch”. Engelsmännen pratar mycket om detta och diskuterar olika material. Grundidén är att ”mata jorden”, tillföra organiskt material för att förbättra jordstrukturen och i vissa fall dessutom gödsla den. Har man ett tjockare lager, mellan 5 och 7 cm, fungerar den också för att hålla borta ogräset. Jag brukar inte lägga på så mycket, dels för att det blir dyrt, dels för att det också hindrar önskade självsådder från att gro. Jag använder barkmull. Det fungerar bra till både lerjordar och sandjordar (sägs det, jag har aldrig haft sandjord själv så jag har ingen egen erfarenhet av det). Markorganismerna bryter (och drar, när det gäller större djur som maskar) ned det organiska materialet i marken. Efter ett par år av regelbunden ”mulching” blir jorden lucker och lättarbetad och växterna klarar sig bra utan annat gödsel. (Det är inte barkmullen som gödslar, utan den näring som redan finns i marken blir tillgänglig för växterna när marken blir lucker.)

Det ska bli spännande och se hur långt växterna har kommit om en vecka – hur mycket explosion kommer det att bli?