Dammen

Äntligen fick jag en ursäkt att göra en damm! Det var vinter när vi började planera och jag pratade med vart och ett av barnen för att kolla att det var OK att vi tog deras lekgräsmatta till en damm. Till att börja med fanns det (givetvis) önskemål om att man skulle kunna bada i dammen men jag lyckades reducera det till fotplask. Det byggs pooler på löpande band i kvarteren runt omkring, men de verkar inte användas mer än ett par dagar per år. Jag lyckades övertyga även 4:en (yngst) om att det inte är så kul med ett par kubikmeter vatten när man har havet en kvarts cykelväg bort.

Nästa steg var att fördjupa sig litteraturen kring naturliga dammar. I the Garden (tidning från Royal Hortucultural Society) har det varit en hel rad av artiklar om hur bra dammar är för djurlivet, förutsatt att de är konstruerade på rätt sätt. Där har också beskrivits ”swimming-ponds” som är naturligt renade simdammar, där växter och bakterier tar hand om den näring som algerna vill åt.

Vi tog oss till en plantskola för att få koll på dammduk och pumpar. När de fick reda på att vi skulle ha ungefär tre kubik vatten föreslog de en pump som cirkulerade 12000 l per timme (för att vara på säkra sidan) och att vi kontrollerade exakt hur mycket vatten vi hällde i för att sedan kunna tillsätta olika kemikalier när det blev ”obalans” i dammen. Broschyren från pumpproducenten hade rubriken: ”Välkommen till din nya hobby!”.

Nej, det var inte så vi hade tänkt. Vi behöver inte någon ny hobby, vi har fullt upp som det är, tack. Dessutom lät det inte speciellt ekologiskt, ekonomiskt (pumparna måste ju gå för jämnan) eller trevligt (de brummar på rätt bra, de där stora pumparna och behöver ligga ganska djupt för att inte höras).

Dammens ovala form fick vi med hjälp av två cirklar mätta från bambupinnarna. Extrabiten ska bli våtbädd.

Vi hittade en hemsida av Erik Kilk (USA) som hade gjort ordning sin pool till en naturligt renad damm, och den fungerar så bra att han kan ha ett gäng fiskar i den. En fd kollega som sysslade med toxikologi i vattensystem och som har full koll på hur vatten-ekosystem fungerar har varnat mig för fiskar. I små dammar äter fiskarna upp alla zoopplankton. Och zooplankton är de som äter upp växtplankton ("grönt vatten"), så utan dem får man snabbt algproblem. Dessutom göder fisken vattnet och även det gynnar alger och växtplankton. Därför var det extra intressant att Erik Kilk lyckades ha fisk i sin damm (han matar dem inte). Nu var hans "pond" mycket större än den vi tänkte ha, så någon fisk blir det inte, men ändå.

Jordytorna ska sten/grus-beläggas, dammen är ovalen och gräsbandet den blivande reningskanalen.

Den andra informationen som hjälpte oss var från the natural pond societey (har de sällskap för allt i England?). Där hävdade de att det räckte med en ganska grund damm (den djupaste delen är 60 cm) och att det viktigaste var att man inte använde kranvatten eller näringsrik jord till bottensediment. För djurens skull ska man stäva mot en lutning på bara 1:20 i någon ände.

Här paddar 2:an grusytan kring dammen.

Vi räknade om de mått som Erik beskrivit och kom fram till att vi behövde en pump som cirkulerade mindre än 100 l per timme (egentligen ska vattnet ta tre timmar genom reningsverket, men så långsamma pumpar hittade vi inte)! Den vi köpte kostade typ 400 kr istället för de dryga 7000 som vi först hade blivit rekomenderade. Vid sidan om dammen har vi en reningskanalen på ca 100 l. Vattnet pumpas upp från dammen till en perforerad slang som ligger under stenarna i kanalen. När kanalen fyllts med vatten får man en översvämning i form av en liten rännil över kanten ned mot dammen. Stenarna är täckta av bakterier som tar en del av näringen och resten tas (förhoppningsvis) upp av växterna i kanalen. De här växterna får gärna vara näringskrävande, medan de i dammen ska kunna klara sig på mindre.

1:an provgår upphöjningen där vi ska sätta trampstenar (i år). Vi har skyddsduk under dammduken och täckduk över. Längst hit ser man reningskanalen med sina tvättade stenar. Den gröna slangen är kopplad till närmaste stupränna.

Ännu så länge fungerar reningssystemet utmärkt (vi gjorde dammen i juli förra året. Vattnet var lite grumligt just när isen släppt i våras. Jag misstänker att varken bakterier eller växter hade kommit igång. Pumpen hade överlevt (vi tog risken att låta den ligga kvar i dammen över vintern) och efter bara ett par veckor var vattnet helt klart.

Stenläggningen är provisorisk - i sommar ska vi lägga skiffer på hela hitsidan. Bortre sidan ska fortsätta att vara grus och vi ska ha mer växtlighet så att smådjur kan ta sig fram till den lågt sluttande kanten där borta. På hitsidan blir det ett litet fotbad innanför trampstenarna (som ska ligga på den brunahalvcirkeln man ser på bottnen).

Vi fyllde dammen med tvättat grus och tog regnvatten från stuprören. Vi provar oss fram med vattenväxter, som måste sköljas av och planteras rätt ned i gruset. Ännu så länge har vi för lite växtlighet och vi vet inte riktigt vilka som kommer att trivas i den näringsfattiga miljön. Större djur gillar dammen - det badar ofta fåglar i den grunda delen, trots att vi har en hel del kattbesök.

     Det har inte kommit tillräckligt med predatorer än (de behöver växter att skydda sig i) och dammen är en yngelplats för mygg (usch!). Vi jobbar på att göra miljöer för landlevande predatorer. Det finns en fladdermusholk och flera fågelholkar (med de verkar inte bebodda än). Växtligheten runt dammen är inte heller vad vi önskar ännu – det vill säga mycket, frodigt, grodvänlig och insynsskyddande.