Färgernas tid är här

Hösten är den färgrikaste tiden i trädgården de flesta år, men i år har vädret varit så gott som perfekt för att skapa hela paletten av färger. Vi har haft kalla nätter och varma dagar, vilket gör att de röda pigmenten kommer till sin rätt. Dessutom har det blåst ovanligt lite, så löven har suttit kvar länge. 

De gula perennerna till vänster är Darmera palmata ,sköldbräken,. Till smörgula bladen till höger är en hosta.

Det första trädet  som får färg är den japanska skenkamelian, Stuartia psedocamelia,(till höger i bilden) som i år blommade i två veckor, vilket var en glad överraskning efter förra årets tvådagarsprestation. 

Man kan ana varför den heter skenkamelia; så här såg den ut i somras.

Vid sidan om skenkamelian står tre Sorbus alnifolia, körsbärsoxel. Jag såg dem för första gången i Lunds botaniska trädgård då bladen lyste orange mellan lövverket från andra träd. Jag blev helt betagen och försökte dra upp några från frön – men misslyckades. Sedan dess har jag hittat dem på Linders plantskola och planterade dem här för snart sex år sedan. Man kan inte påstå att de växer speciellt snabbt och ännu har de inte blommat. Förra året såg jag på håll ett fantastiskt träd i Alnarpsparken: det var som en sky av röda bär som formade konturerna av trädet. Så glad jag blev när jag läste att detta också var en Sorbus alnifolia! 

Bild på bär (Sorbus alnifolia)  från bloggen Thegardenerseye.

Nu längtar jag verkligen efter att de ska blomma (vita typiska rönnblommor i lösa kvastar) och få bär. Dessutom har det en trevlig lite spräcklig bark när det har blivit lite större, så det är verkligen ett hela-året-träd (sägs klara zon 3). 

Miscanthusgräs i motljus

Gräsgången mot rundeln

Gräsen är viktiga i trädgården från sensommar ända till de klipps ned på våren.

Än blommar astrarna. En klar favorit är Aster laevis Calliope, med mörka stammar och massor av lila blommor, här tillsammans med humlekottar - nu är jag glad att jag inte rensade bort humlen som jag tänkte i somras.

En annan glädjekälla är den intensivt blå Ceratostigma plumbaginoides, som har övervintrat trots kylan. Jag hoppas att jag till sist har hittat ett ställe där den kan bli marktäckare och fylla ut kring glaspärlebusken Callicarpa bodineri "Profusion". Den står precis vid huset, mycket väldränerat och torrt på vintern.