Äppleträdsrabatten

Detta är den första rabatten vi gjorde. Den ligger vid ett av de tre hörnen, med grannens vita garage bakom. De förra ägarna hade grönsaksland här, och jag har aldrig lyckats lista ut hur hon kunde få så fin basilika och zucchini på den svåra jorden utan organiskt material. Jag blev nästan gråtfärdig första gången jag satte spaden i jorden, allt var en kompakt kletig lera.

Äppelträdsrabatten domineras av (surprise-surprise) äppleträdet. Det drar blickarna till sig från våra stora matsalsfönster. Intill fönstret (inomhus) har vi ett halvrunt bord och det är här vi oftast fikar under de kalla dagarna. Rabatten vid äppelträdet behöver därför vara trevlig att titta på hela året.



Så här såg det ut innan vi började

Jag associerar äppleträd med välordnade gamla trädgårdar ute på landet, där rabatterna är kantade av buxbom och dominerade av typiska ’trädgårdsväxter’ (dvs tydligt förädlade, gardenesque skulle man kunna säga på engelska). Vår rabatt är inte alls lika välordnad, men har inslag av buxbom och perenner med färgrika blommor. Genom en under året alltmer frodig massa perenner har vi en stengång. Den har flera funktioner: det är ett sätt att få direktkontakt med rabatten, vara mitt i. Den är dekorativ när rabatten är som naknast och den gör det lättare att ta hand om rabatten.


Här plattar vi till jorden för gången (gamla upp-och-ner vändra porfyrplattor från framsidan)







På våren domineras rabatten av tulpaner och vårtörel (Euphorbia polychroma). De blå höga stjärnhyacinterna, Camassia leichtlinii, trivs bra i lerjord och förökar sig snällt.

 

På försommaren kommer fingerborgsblommor och mörkröd Astrantia major. Om man klipper av de vissna blommorna på astrantian så blommar den igen. Nepeta Cool cat, de blå ’ruggarna’, blommar i sex-sju veckor och har sedan fina vinterståndare som står tills vi klipper ner dem på våren.



I november blommar en aster som vi köpt som ”Little carlow”, men som jag tycker ser ut som en cordifolius. Den är fin här (även om vi har flyttat det till en annan rabatt nu), men det är ett exempel på hur frustrerande det där med växtnamn och förökning kan vara. Aster ”Little carlow” är en favorit i engelsk trädgårdslitteratur och Graham Thomas ansåg att den var en ”av de sju perenner som borde finnas i varje trädgård”. Jag har försökt få tag på den flera gånger efter att ha sett den på Wisley Garden (Royal Horticultural Society, RHS, visnigsträdgård). Fantastisk växt, fullproppad av blå 1,5 cm stora blommor och helt olik den du ser på bilden (köpt på Åbergs perenner i Ystad). Jag har beställt den från England två gånger och varje gång har jag fått en ny variant. Nåväl, Aster cordifolius/hjärtaster är en av de få härdiga blommor som slår ut så sent som i november och väl värd sin plats den med.

Till sist en bild på rabatten just nu, innan perennerna har hunnit skapa en grön matta. Krokusarna ser ensamma ut och jag funderar på att ta dit scilla eller någon annan liten blå lökväxt som kan få kila in sig mellan allt det andra.









Designa en rabatt

När jag planerar en rabatt börjar det med en idé. Oftast någon sorts stämning eller tema som dyker upp när jag funderar över den plats som rabatten ska vara på. Platsen blir på det sättet en del av temat – jag tar hänsyn till det som finns runtomkring, vilka växtbetingelser där är och vilken typ av växter som kan tänkas trivas.

Temat säger mig vilken typ av bladverk jag vill ha, vilka färger och vilken stil på växterna. Handlar det om tydligt framodlade växter eller ett mer vilt intryck? Hur vill jag fördela olika storlekar på växterna? Hur och när kommer man att betrakta rabatten? Hur faller ljuset då? Hur rör man sig när man ser den; snabbt, som när man ska till garaget, eller långsamt som när man tar en trädgårdspromenad?

Sedan, när jag ska välja växter, går jag baklänges. Jag börjar med vintern. Vissa saker kanske redan är på plats, som träd, vintergröna buskar eller stenläggning. Till dem vill jag ha vinterståndare med olika form. Förut försökte jag använda vintergröna perenner också, men det är inte många platser i vår trädgård där de ser fina ut hela säsongen. Jag använder dem ändå ibland, men förlitar mig inte på att de ska ge så mycket under vintern.

Blomningssäsongerna brukar jag dela in i vår, försommar, sensommar och höst. Det är bland sensommar och höst-blommande arter jag hittar mina vinterståndare. Även om det finns växter med vinterståndare som kan se fina ut från försommaren hela vägen genom vintern, så gillar jag inte riktigt att ha bleka fröställningar mitt i blomningssäsongen.

Höstens växter blir därför delvis givna redan när jag väljer vinterståndare. Eller det är kanske riktigare att säga att jag har skrapat ihop ett par för temat lämpliga höstväxter och ser till att det finns bra vinterståndare bland dem.

När jag sedan valt ut växter för sommaren så går jag vidare till våren: jag börjar med lökarna och väljer sedan perenner som passar ihop med dem. När jag nu har min lista med potentiella växter försöker jag decimera den. Jag stävar efter att ha tre blommande perenner per blomningssäsong. Det betyder en lista på bara tolv arter.

Jag vet med mig själv att det aldrig kommer att hålla. Rabatten kommer att modifieras och fyllas på eftersom. Jag kommer att sakna saker, ha felbedömt vad som trivs eller hur de fungerar ihop. Men när grundlistan är så här kort så finns det i alla fall en möjlighet att prova olika planteringsmönster. Sedan, om en och annan växt blir inkilad mellan de andra så finns det ett grundläggande tema ändå.



Jag börjar bloggen med soptunnor. Det kanske är lite bakvänt, men just nu i vårstädningens tider så blir det många turer till trädgårdsavfallet och komposten. När vi kom hit var tunnorna utplacerade lite varstans. Närmast huset var stod restavfall och den bruna komposttunnan. Vid garageuppfarten stod trädgårdstunnan. Varje gång de skulle tömmas (vilket inte är samtidigt) skulle tunnorna baxas ut på trottoaren. Hur många gånger har vi inte rusat upp ur sägnen för att dra ut tunnor när vi hört sopbilen komma?

sophörnet 2007

Vi tröttnade inte bara på det utan också på hur fult det var och bestämde oss för att göra en sopplats vid staketet. Som så många projekt som vi initierar var det lättare sagt än gjort (vilket antagligen beror på att jag underskattar arbetsinsatsen). Det låga betongfundamentet till vårt staket kan se gammalt ut, men har härdat i många regn och var hårt som – just det – sten. Det tog oss fyra timmar att ta bort ett par meter med hjälp av en slägga. Stenflisor flög och vi hade både skydds-kläder och –glasögon i sommarvärmen. Träningsvärk är bara förnamnet.



Klätterbenveden är vintergrön. Vid sidan om den är en plymspirea (Aruncus dioicus) som redan nu bäddar in spaljén under sommarhalvåret.



Men nu kan vi gona oss i sängen när sopbilen kommer och även om inte klätterbenveden ännu har täckt spaljén, så ser det betydligt trevligare ut. Titta framför allt på själva placeringen och spaljéns höjd. Detta gör det nämligen möjligt för oss att slänga skräp från vår sida av staketet samtidigt som soptunnorna alltid är tillgängliga för hämtning från trottoarsidan. Trädgårdstunnan står längst till vänster, så att man kan luta skräpkorgen på tunnorna bredvid när man ska tömma ogräs (vi är högerhänta allihop). Varje gång vi hör grannarna släpa ut sina tunnor känner jag att de där tunga timmarna med släggan var väl värda besväret.