Jag börjar bloggen med soptunnor. Det kanske är lite bakvänt, men just nu i vårstädningens tider så blir det många turer till trädgårdsavfallet och komposten. När vi kom hit var tunnorna utplacerade lite varstans. Närmast huset var stod restavfall och den bruna komposttunnan. Vid garageuppfarten stod trädgårdstunnan. Varje gång de skulle tömmas (vilket inte är samtidigt) skulle tunnorna baxas ut på trottoaren. Hur många gånger har vi inte rusat upp ur sägnen för att dra ut tunnor när vi hört sopbilen komma?
 |
| sophörnet 2007 |
Vi tröttnade inte bara på det utan också på hur fult det var och bestämde oss för att göra en sopplats vid staketet. Som så många projekt som vi initierar var det lättare sagt än gjort (vilket antagligen beror på att jag underskattar arbetsinsatsen). Det låga betongfundamentet till vårt staket kan se gammalt ut, men har härdat i många regn och var hårt som – just det – sten. Det tog oss fyra timmar att ta bort ett par meter med hjälp av en slägga. Stenflisor flög och vi hade både skydds-kläder och –glasögon i sommarvärmen. Träningsvärk är bara förnamnet.
 |
| Klätterbenveden är vintergrön. Vid sidan om den är en plymspirea (Aruncus dioicus) som redan nu bäddar in spaljén under sommarhalvåret. |
Men nu kan vi gona oss i sängen när sopbilen kommer och även om inte klätterbenveden ännu har täckt spaljén, så ser det betydligt trevligare ut. Titta framför allt på själva placeringen och spaljéns höjd. Detta gör det nämligen möjligt för oss att slänga skräp från vår sida av staketet samtidigt som soptunnorna alltid är tillgängliga för hämtning från trottoarsidan. Trädgårdstunnan står längst till vänster, så att man kan luta skräpkorgen på tunnorna bredvid när man ska tömma ogräs (vi är högerhänta allihop). Varje gång vi hör grannarna släpa ut sina tunnor känner jag att de där tunga timmarna med släggan var väl värda besväret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar